Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du kommer väl säkert tillbaka?» sade den gamle
mannen och grep om hans handled. »Och du
återvänder väl i samma skepnad? I natt är det kanske för
sent att leta efter floden.»
»Alldeles för sent och för mörkt. Giv dig tillfreds
och tänk på huru långt du hunnit på vägen — redan
hundra kos från Lahor.»
»Ja — och ännu mycket längre från mitt kloster.
Ack, det är en stor och förskräcklig värld, som vi
leva i.»
Kim smög sig bort, och aldrig hade väl en
oansenligare varelse burit sitt och hundra tusentals andra
människors öde kring sin hals. Mahbub Alis
instruktioner hade varit så noggranna, att han omöjligt kunde
misstaga sig om det hus, i vilket engelsmannen bodde,
och då en stallbetjänt i detsamma kom körande från
klubben med en trilla, fick han full visshet därom.
Återstod nu endast att identifiera mannen själv, och
för det ändamålet kröp Kim genom häcken, som
omgav trädgården, och gömde sig bakom en grupp av
höga plymgräs strax intill verandan. Huset strålade i
klar belysning, och tjänare rörde sig ljudlöst kring
dukade bord, som pryddes av blommor, silver och kristall.
Snart utträdde på verandan en engelsman, som var
klädd i frack och vit halsduk och gnolade på en melodi.
Det var för mörkt att kunna urskilja hans anletsdrag,
och Kim beslöt att på tiggarvis försöka ett experiment.
»De fattiges beskyddare!»
Engelsmannen tog hastigt ett par steg mot det håll,
varifrån den osynliga rösten kommit.
»Mahbub Ali säger —»
»Ah! Vad säger Mahbub Ali?» Han gjorde icke
något försök att upptäcka den talande, och detta
övertygade Kim om, att han visste vad frågan gällde.
»Den vita hingstens stamträd är nu fullständigt
utrett.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
