Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det tycks som om du och jag alltid skulle träffa
på soldater, när vi äro ute ensamma. Men jag har aldrig
sett några vita soldater.»
»De göra inte något ont annat än när de äro
druckna. Göm dig bakom det här trädet.»
De drogo sig tillbaka till den svala, mörka lunden i
skydd av mangoträdens tjocka stammar. Två av de
små figurerna stannade, men de båda andra nalkades
med dröjande steg. De utgjorde förtruppen till ett
regemente, som var statt på marsch, och hade som
vanligt skickats för att staka ut lägerplats. De buro fem
fot långa stänger med små fladdrande signalflaggor
och ropade till varandra, under det de spredo sig åt
olika håll på den dammiga slätten.
Slutligen trädde de med tunga steg in i mangolunden.
»Det ska’ väl vara någonstans här i närheten kan
jag tänka mig — officerstälten ska’ väl slås upp under
träden, och vi andra få stanna utanför. Ha’ de stakat
ut plats för trossvagnarne bakom?»
De ropade åter till sina kamrater, och svaret kom
helt svagt och förmildrat till följd av avståndet.
»Stick ned flaggan här då.»
»Vad är det de ställa i ordning?» frågade laman
med häpnad målad i sitt ansikte. »Detta är en stor och
förskräcklig värld. Vad är det för tecken på flaggan?»
En soldat stack ned stången i marken på knappa fem
fots avstånd från dem, brummade misslynt, ryckte åter
upp den, rådgjorde med sin kamrat, som såg sig
omkring åt alla sidor i den skuggiga mangolunden, och
stack sedan ned stången på samma plats igen.
Kim stirrade oavvänt på flaggan och andades kort
och häftigt. Snart trädde soldaterna åter ut i solskenet.
»O, du Helige», stammade Kim, »mitt horoskop! Det
där som prästen från Ambala ritade i sanden. Tänk
på vad han sade! Först komma två — ferashes — för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
