Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Liksom de flesta människor så skall även jag draga
ut på tiden. Om din vän skickar pengar från Benares
— men vid alla mörksens makter, var skulle en tiggare
taga tre hundra rupier? — så skall du få fara till
Lucknow, och jag skall betala din resa, emedan jag
icke kan röra de subskriberade medlen, ifall jag tänker
låta uppfostra dig till katolik. Men om han inte skickar
pengarna, så får du fara till militärbarnhuset på
regementets bekostnad. Jag skall bevilja honom tre dagars
respit, fast jag inte alls tror på hans förslag. Men om
han sedermera skulle mankera med betalningen, så —
men det där övergår mitt förstånd. Vi kunna blott gå
ett steg i sänder i denna värld, lovad vare Gud. Och
de skickade Bennett till kriget och lämnade mig kvar.
Han kan inte vänta sig att få allt som han vill.»
»Nej, visst inte», svarade Kim på måfå.
Prästen lutade sig framåt. »Jag skulle vilja giva
en månads lön för att veta vad som försiggår innanför
ditt lilla, runda huvud.»
»Ingenting alls», svarade Kim, i det han rev sig i
huvudet. Han undrade, huruvida Mahbub Ali skulle
skicka honom så mycket som en hel rupie. Då skulle
han kunna betala brevskrivaren och skriva brev till
laman i Benares. Kanhända Mahbub Ali skulle hälsa
på honom nästa gång han for söderut med hästar.
Säkerligen måste han veta, att Kims framlämnande
av brevet till officeren i Ambala hade förorsakat
kriget, vilket karlar och pojkar diskuterat så livligt vid
middagsbordet. Men om Mahbub Ali icke visste det,
så skulle det vara oklokt att tala om det för honom.
Mahbub var sträng mot pojkar, som visste, eller trodde
sig veta, för mycket.
»Ja, nu kan du springa och leka med de andra
gossarne så länge, tills jag får ytterligare underrättelser»,
sade fader Viktor. »De skola nog lära dig åtskilligt,
men jag tror inte, du kommer att tycka om det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
