Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drömmarnes sköna rike, då hans öra uppfångade en tunn,
skarp viskning, som skilde sig från det entoniga
mumlet kring elden. Denna viskning kom från andra sidan
av boskapsvagnen.
»Han är således inte här?»
»Var skulle han vara, om inte ute och svira i
staden? Vem letar väl efter en råtta i en groddam? Kom
låt oss gå. Han är inte vår man.»
»Han får inte lov att ännu en gång uppnå
bergspassen. Så lyder befallningen.»
»Betala någon kvinna, som tar livet av honom med
opium. Det kostar ju bara några rupier, och då finns
det inga vittnen.»
»Utom kvinnan. Nej, vi måste välja något säkrare
medel. Och betänk blott vilket pris, som är satt på
hans huvud!»
»Ja, men polisen har långa armar, och vi äro långt
ifrån gränsen. Om det bara vore i Pesjaur!»
»Ja — i Pesjaur!» inföll den andra rösten hånande.
»Pesjaur, som är fullt av hans blodsförvanter — och
fullt av kryphål och kvinnor, bakom vilkas kjortlar
han kan gömma sig. Ja, Pesjaur eller Jehannum skulle
passa ungefär lika bra för oss.»
»Huru skola vi då gå till väga?»
»Ack, du dåre, har jag inte sagt dig det hundra
gånger? Vänta tills han kommer och lägger sig, och så ett
enda, väl riktat skott. Boskapsvagnarna stå emellan
oss och våra förföljare. Vi behöva blott springa
tillbaka över skenorna och så försvinna i natten. De skola
aldrig se, varifrån skottet kom. Vänta åtminstone här
till daggryningen. Vad är du för slags fakir, som är
rädd för litet spioneri?»
»Åhå!» tänkte Kim bakom sina slutna ögon.
»Återigen Mahbub! Det är minsann ingen småsak att sälja
vita hingstars stamträd till sahiber! Eller kanske
Mahbub har sålt andra nyheter också. Vad är nu att göra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
