Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så länge Kim lever skall han minnas den långa,
makliga färden från Ambala genom Kalka och upp till
Simla. En plötslig översvämning av Guggerfloden
ryckte med sig en av hästarna (naturligtvis den
värdefullaste) och höll på att dränka Kim bland de kringflytande
stockarna. Längre uppåt vägen skrämdes hästarne av
en elefant tillhörande regeringen, och det dröjde en
och en halv dag, innan man åter lyckades infånga dem.
Sedan mötte de Sikhander Kahn, som var på väg
nedåt landet med några osäljbara hästkrakar, och
Mahbub Ali, som hade mera kännedom om hästar i sitt
lillfinger än Sikhander Khan i hela sin kropp, måste
nödvändigt köpa ett par av de allra värsta, och denna
handel tog åtta timmars diplomatiska underhandlingar
och en oräknelig kvantitet tobak. Men för Kim var
alltsammans en oblandad njutning — vägen, som
slingrade sig upp och ned, morgonsolen, som lyste på de
avlägsna snötopparna, kaktusarna med sina stela
grenar, vilka växte terrassformigt på kullarnas steniga
sluttningar, plaskandet från tusentals vattenkanaler,
apornas pladder, de majestätiska cedrarna med sina
slokande grenar, perspektivet av slättlandet, som
utbredde sig bakom dem, tongahornens oupphörliga tjut
och hästarnas vilda rusning, då en tonga plötsligt
svängde om en krökning av vägen, de många rasterna för att
läsa böner (Mahbub var mycket noera med religiösa
ceremonier, då han icke hade for bråttom),
pratstunderna om kvällarna vid rastställena, då kamelerna och
oxarne idisslade tillsammans och de betänksamma
formännen berättade för varandra alla nyheter från
landsvägarne — allt detta fröjdade Kim och gjorde
honom så lätt om hjärtat.
»Men när sången och dansen är slut, kommer
överste sahiben, och det är inte så roligt», sade Mahbub Ali.
»Ett härligt land, ett skönt land är detta Indien —
och de fem flodernas land är det skönaste av alla»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
