Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är en befallning.» Rösten kom från någon punkt
bakom honom, och Kim ryckte till.
»Gott. Men kom ihåg», mumlade han, i det han
åter sökte upp sin filt, »att jag kommer att ge dig ett
kok stryk i morgon. Jag älskar inte hinduer.»
Det blev icke någon angenäm natt; rummet var
uppfyllt av röster och musik. Kim vaknade två gånger av
att någon ropade honom vid namn. Andra gången kröp
han omkring på spaning och slutade med att slå sin
näsa mot en låda, som visserligen talade något
mänskligt tungomål, ehuru icke med något mänskligt tonfall.
Lådan tycktes avslutas med en trumpet av bleck och
genom snören stå i förbindelse med en mindre låda,
som stod på golvet -— åtminstone så vitt han kunde
avgöra genom känseln. Och rösten, som var mycket
hård och skärande, utgick från trumpeten. Kim gned
sin näsa och kokade av harm.
»Det här kan ju vara gott och väl för en tiggare från
basaren, men jag är en sahib och son till en sahib och
dessutom — vilket betyder dubbelt så mycket —
studerande vid en skola i Lucknow. Jaha, en lärjunge vid
St. Xaviers skola. Fördöme herr Lurgans ögon! Detta
är ju något slags maskineri, som liknar en symaskin.
Det är verkligen mycket fräckt av honom. Vi låta inte
skrämma oss på det viset i Lucknow — nej då! Men
vad kan han ha för fördel därav? Han är ju bara en
handlande, och jag befinner mig i hans bod. Men
Creighton sahib är en överste — och jag tror att han
gav befallning om allt detta. Vad jag skall slå den där
pojken i morgon! Men vad är detta?»
Trumpeten utslungade en salva av de mest
raffinerade skällsord, Kim någonsin hört, och detta med en
gäll, likgiltig stämma, som för ett ögonblick kom de
korta håren att resa sig i hans nacke. När den
eländiga tingesten slutligen hämtade andan, blev Kim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
