Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
271
»Jag kommer från Södern, där jag hade ett arbete
att utföra. En av de våra blev funnen död vid
vägkanten. Har du hört det?» Kim skakade på huvudet.
Han visste naturligtvis ingenting om E. 23 :s
föregångare, vilken uppehållit sig nere i Södern, förklädd
till arabisk köpman, och blivit funnen död vid vägen.
»Sedan jag väl fått reda på ett visst brev, som jag
blivit skickad att hämta, begav jag mig på återvägen.
Jag lyckades komma ut ur staden och flydde till Mhow.
Och så säker var jag, att ingen kände mig, att jag
icke vidtog någon förändring i mitt yttre. Men i Mhow
anklagades jag av en kvinna för stöld av juveler i
den stad, jag nyss lämnat. Då förstod jag, att
spårhundarna voro efter mig. Jag flydde om natten från
Mhow, sedan jag mutat polisen, vilken förut blivit
mutad för att överlämna mig åt mina fiender i Södern.
Sedan låg jag i den gamla staden Chitor en vecka
såsom botgörare i ett tempel, men jag kunde icke bli av
med brevet, som jag hade i mitt förvar. Jag gömde
det slutligen under Drottningens sten i Chitor, ett
gömställe, som är känt av oss alla.»
Kim kände icke till det, men skulle icke för allt i
världen ha velat avbryta berättelsen.
»I Chitor befann jag mig på fientligt område, ty
landet lyder icke under Drottningens lag. Där älskar man
icke spioner, och där finns ingen rättvisa. Jag jagades
som en schakal, men lyckades undkomma mina
förföljare i Bandakui, där jag fick höra, att man
anklagade mig för mord på en pojke i den stad, jag nyss
lämnat. Såväl liket som de nödiga vittnena hade
anskaffats.»
»Men kunde icke regeringen beskydda dig?»
»Vi, som deltaga i det stora Spelet, stå utom lagens
beskydd. Om vi dö, så dö vi. Våra namn strykas ut
ur boken, det är allt. I Bandakui, där en av de våra
bor, trodde jag mig kunna vilseleda mina förföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
