Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3°°
Rudyard, Kipling
hans kungliga höghet radjan av Rampura. Varmed
kan jag stå till tjänst, mina herrar?»
»Herrarne», voro högeligen förtjusta. Den ene
var synbarligen fransman, den andre ryss, men de
talade en engelska, som icke var mycket sämre än
Babans. De anhöllo genast, att han godhetsfullt ville
bistå dem. Deras egna tjänare hade sjuknat i Leh,
men de hade skyndat vidare, emedan de voro
angelägna om att föra sina skinn till Simla, innan
dessa blivit malätna. De hade ett generellt
introduk-tionsbrev till alla regeringens tjänstemän. (Här bugade
sig Baban på österländskt sätt med armarna i kors
över bröstet.) Nej, de hade icke mött något annat
jaktparti på vägen. Och de hade gott om förråder. Deras
enda önskan var att komma i väg så fort som
möjligt. Hurree lyckades snart upptäcka en av de avvikna
bärarne, som hade gömt sig bland träden, och med
tillhjälp av övertalningar och litet silver (man kan
icke få vara alltför sparsam i statens tjänst, fast
Hur-rees hjärta blödde vid ett sådant slöseri) uppenbarade
sig åter de förrymda bärarne.
»Min kunejlire härskare kommer att bli mycket
förargad», sade Hurree, »men dessa karlar äro simpla
människor och ytterligt okunniga. Om herrarne ville
vara så vänliga och ursäkta den här ledsamma affären,
skulle det glädja mig mycket. Om en stund upphör
regnet och då kunna vi fortsätta färden. Ah, herrarne
ha jagat? Det är ett ädelt nöje!»
Och han gick hastigt från den ena kiltan till den
andra under förevändning att ställa de toppformiga
korgarna till rätta. En engelsman är i allmänhet icke
förtrolig mot en inföding, men han skulle aldrig tillåta
sig att ge ett slag över handen på en vänlig Baba, som
av en händelse råkat knuffa omkull en kilta, vars lock
var överdraget med röd oljeduk. Men å andra sidan
skulle han aldrig bjudit en Baba på ett glas vin eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
