- Project Runeberg -  Kim, hela världens lille vän : berättelse från Indien /
320

(1928) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Ezaline Boheman With: Fredrik Böök
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3°°

Rudyard, Kipling

full ritning, som han höll på att förklara för en ung
man, tydligen en novis, av ovanlig, ehuru otvättad
skönhet. Det randiga paraplyet hade varit synligt redan en
halv dagsmarsch, och Kim hade föreslagit att de skulle
stanna tör att invänta det.

»Ah!» utbrast Hurree Baba, vilken var lika
uppfinningsrik som Mästerkatten i stövlar. »Detta måste vara
någon framstående helig man härifrån trakten.
Förmodligen en av min kunglige härskares undersåtar.»

»Vad gör han? Det ser mycket underligt ut.»

»Han håller på att förklara en helig tavla, ritad för
hand.»

De båda främlingarna stodo barhuvade i
aftonljuset, som färgade gräset guldgult. De buttre bärarne
stannade, glada att få vila en stund, och lade från sig
sina bördor.

»Titta!» sade fransmannen. »Det är som en
illustration till religionens uppkomst — den förste läraren
och den förste lärjungen. Är han buddhaist?»

»Förmodligen mycket uppblandad», svarade hans
kamrat. »Det finns inga verkliga buddhaister här uppe
bland bergen. Men titta bara på vecken av hans
draperier. Titta på hans ögon — så fräcka! Hur
kommer det sig, att man vid en sådan anblick som denna
erfar en så stark känsla av att tillhöra ett ungt folk?
Vi ha ännu icke satt vår prägel på något. Det är detta
som oroar mig, förstår ni.» Och han betraktade med
förargad min det lugna ansiktet, den statyliknande
hållningen.

»Hav tålamod. Vi skola tillsammans sätta vår
prägel på landet. Men under tiden kan ni gärna rita av
honom.»

Baban trädde fram med en stolt hållning, som alls
icke stod i överensstämmelse med hans ödmjuka tal
och hans blinkning till Kim.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:49:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kim/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free