Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som här flygtigt församlar spelande och parérande, de der i
oupphörlig vexling aflösa hvarandra. Det är icke fem, sju eller
nio robertar AVbist, som (jena att fördrifva en ä två limmars
sysslolöshet. Här spelar man med en viss, fornnordisk
grundlighet. Man sitter fastspikad vid bordet från klockan ålta till
klockan tolf eller ett. Också har jag anmärkt, att, när det
lider sednare in på nalten, de äldre, kraschanerade herrarnes
minnen icke rätt vilja räcka till att räkna trumfen. Jag har,
vid sådane tillfällen, sett bockar, som ohjelpligt stångat ner
de vackraste grundsatserne i vår berömda ”Genie du Whist.”
De, som efter spelarnes afträde qvarstanna, för att
upprätthålla konversationen och dansen, äro alltid uteslutande unge
män. Här finnas icke, såsom oss, medelålders karlar, ja! till
och med gubbar, hvilka för intet pris i verlden vilja försaka
tillfället att upprätthålla sitt lysande rygte, såsom intressanta
umgängesmän, hvilka anse en väl berättad anekdot, som ett
snilleprof, hvilka ega ett så fint leende och en så böjlig organ,
dessa åldringar, merendels gamle Legitimister, som endast
lef-va för societéten, för Théatern och för sina politiska
framtidsdrömmar vid sextio års ålder. Här söka aldrig Embetsmännen
eller annars politiskt betydande personligheter att bemägtiga sig
konversationen, för att genom den utöfva det inflytande på
umgängeskretsarne som ur många synpunkter är så vigtigt, att
förfäckta sina åsigter äfven inför det täcka könet, hvilket sedan
så villigt, så gerna sysselsätter sig med att göra proselyter i
samma anda, hvaraf det sjelft finner sig intaget. Här spela
alla, Rikets Dignitärer, vettenskapmännén,
Tidningsredaktö-rerne. Man tyckes aldeles förbise, att äfven i umgängeslifvet
eger den offentlige mannen en ganska vigtig veliikel för
utbredandet af sina läror, för förfäcktandet af sina åsigter.
Mången, som icke läser en bok, hör gerna ett lättfattligt,
någorlunda vältaligt resonnement, och öfvertygas bättre af det
sednare, än af den förra. Man förgäter dessutom, att det
åtminstone funnits en tid, då den angenäme umgängesmannens
talang omgafs af en utmärkelse, närmande sig till den
litterära, då qvickhufvudena utgjorde hofvens sällskap, icke för
deras skriftliga, utan deras mundtliga förmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
