Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEROER:
Jag vet inte. Det är en fullständigt hopplös historia.
Det har jag känt hela tiden. Det är just det, som
pinar mig.
Och på den vansinnigt ömma punkten slår du till.
Förstår du inte att jag måste skrika!
Lennhardt:
Jag förstår. Och jag her dig inte förlåta mig. Jag
gjorde det därför att det var nödvändigt för oss alla.
Hur denna sjukdom hos Hélène ska kunna botas, det
vet jag inte. Men med all den kännedom jag har om dig,
tillåter jag mig vädja till dig som till en gentleman.
Veroer:
Som till en borgare av ädlaste borgareblod!
Lennhardt:
Jag vädjar till dig som man. Det gäller en kvinnas
lycka.
VfRGER:
Lycka! Det är den högsta gud ni borgare känna.
Lyckan först och sist. Men livet — på gott och ont —
med lycka och olycka — strid och nederlag och seger och
död — livet till sista blodsdroppen — det är för er endast
råhet och förfall.
Lennh’ardt:
Så kan du leva. Det är för dig lyckan. Den guden
dyrka vi nog båda. •
Men Hélène kan inte leva ditt liv.
Veroer:
Jag kan ge henne ett annat liv. Rikare, härligare än
det hon någonsin får leva här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
