Du lilla källa, klar och mild!
Invid din strand jag trifves gerna,
När i din famn du bär en bild
Af dagens eller qvällens stjerna.

        Bland blommorna uppå din strand
Hur skön är aftonen, hur rolig,
När jag med lutan i min hand
Får sitta der med dem förtrolig!

        När själen saknar hopp och tröst,
Jag flyr till dig och stilla gråter,
Och vid ett ljud af lutans röst
Uppklarnar hoppets stjerna åter.