Knäppar på lyran / 87 (1844) Author: Elias Sehlstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ånger och Försoning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Munnens ros är ej densamma, Mången tand fått permission, Blek mot förr är ögats flamma, Kinden stöter på citron. Ack! den sorg är djup och bitter; Och den enda tröst jag har, Är att bland ruiner sitter Näsan ograverad qvar.          Nej besitta, om jag ljuger! Jag vill blifva ung på nytt: Ungkarls-lifvet icke duger, Man kan bli båd’ lam och lytt. Ack! jag kunnat längesedan Fått en flicka skön och ung: Pengar har jag allaredan Samlat mig en dugtig pung.          Topp! jag vill peruken svärta, Borsta opp min bästa frack. Redan har jag mun och hjerta Fulla utaf O! och Ack! Kärlek, kärlek vill jag söka: Lifvets fröjd har vaknat opp, Och som tomtegubbar spöka Lefnadslust och mod och hopp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>