Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
man kan gå och längta efter i hela sitt liv.
Den kommer till slut, den jagar fram söm en
förödande jordbävning, man vändes upp och ner
och kränges ut och in, man vågar knappast
andas — är det glädje som jublar, är det fasa
som kvider, gömd i själens mörker? Å, broder!
man vill sjunka samman av hjälplöshet — och
man vill springa upp med hårdnad styrka,
själv styra med egna händer den vilda jakten
över svarta avgrunder! Stormens orgelbrus ur
okända djup — jag hörde det, broder, jag kände
det och fördes bort på svindlande färd —
Tills allt är över och man har blivit en annan,
förvandlad på några eviga, odödliga minuter,
rikare än man anat att någon människa kunde
bli, så rik, så rik i sin ande för alla kommande
dagar intill döden. En sällsam helg är sedan
livet att leva, ett glädjeskimrande allvar. —
Har jag ännu spänt din väntan högt
tillräckligt? Du vill inte lyssna längre till mitt jubel?
— Kom, käre, jag skall föra dig till helgedomen!
Men bara ett enda ord ännu — det är inte
fråga om den sortens handling, som utföres med
gevär. Du fruktade det, inte sant? Eller du
hoppades det — sak samma! Glöm dårens ord!
Det är fråga om män och kvinnor i en tystare,
enklare, mångfaldigt grymmare strid.
Mycket har hänt, sedan jag skrev mitt förra
brev. Hit har kommit en förlamande
dödsångest, nederlagets verklighet. Vi ha haft att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
