Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
och av naturen givet, att jag och mina små
kamrater ha rätt. Men går jag i ensamhet och
anställer betraktelser över proletariatet — då
ger det mig för litet. Ännu mera vill jag!
Ännu högre måste vi! Vad äro vi dock i dag,
vi arma stackare, att vi skulle bygga det nya
riket? Vilken okänd storhet äga vi i våra trånga
själar, att vi skulle mäkta skapa en ny värld?
Om vi endast vore en smula bättre än de
borgerliga, då vore vid Gud ingenting vunnet,
rakt ingenting alls!
Här fattas inte uselhet hos de våra, hos de
bästa av oss.
Det fanns i ungdomsklubben en liten glad
och livad tös, med trevligt utseende och
angenämt sätt. En av pojkarna uppvaktade henne
träget. Han var en tyst, inbunden natur,
föreföll uppriktig nog, men tämligen tråkig. Hon
ville inte veta av honom, var rädd för honom
och undvek honom så mycket hon förmådde.
Ingen kan säga, att hon på ringaste sätt
uppmuntrade honom — men han gav sig inte.
Han ville formligen tvinga sig på henne.
Då fick hon en ny beundrare, som av allt att
döma passade henne bättre. Åt honom gav hon
tydligen genast utan betänkande sitt hjärta med
allt vad därtill hörer. Det gick som det skulle
gå, redan talades om bröllop.
Men den försmådde friaren stod på lur. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
