Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
skulle jag ingenting mer kunna göra, din väg
leder mig bort från allt det jag känner, den
leder mig in i det skrämmande mörka intet. —
Ungefär så ser hon alltså saken, när hon
står inför avgörandet. Sagan, som endast för
kungabarnen blir levande, är dock för henne
endast döda ord och drömmar. Och jag måste
säga henne: du är feg, min vän. Du känner
dig som underklass — och då är du underklass.
Kungabarnet vet sin högre rätt och tar den.
Då tändes en gnistrande eld i hennes ögon:
— Feg? Feg! Allt offrar jag för dig — vad
offrar du? Hela mitt liv, mitt eget jag, mitt
lugn, min lycka, min heder ger jag för denna
hemska kärleks skull — kan du ge mig någon
smula igen, när vi en gång gå tillsammans som
två förbrytare? Vet jag inte att detta är
oundvikligt? Gör jag inte vad som måste göras?
Men jag kommer att hata dig en gång för vad
jag nu tvingas att offra.
— Jag tvingar dig inte.
— Du, nej — du! Men kärleken, vansinnet!
Det är rätt. Brinna, brinna och förbrinna!
Det är pina, men det är liv. Och vi måste
först och främst leva, därnäst leva allt starkare.
Bort med det sega, stillastående passiva
motståndet! Upp en gång till starka handlingar,
även om de ge blod på händerna! Ha vi en
värld att vinna, så ska vi ta den, och inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
