Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Det var kall vår. Kall, våt snö på marken,
kall, våt himmel, som sakta föll sönder över
oss i ett kallt och stillsamt regn. Vi gingo
långa vägar i mörkret. Hon kröp så tätt intill
mig. Och hennes ansikte var vitt och hårt
som is.
Hon ville göra ett nytt försök med brevet
till Erik.
— Han går under, när han förlorar mig.
Jag kan inte gå över en död man! Men vi
måste ju!
Hon använde visserligen uttrycket: gå över
lik. Men tänk att jag skäms för att skriva ner
det! Så förbannat romantiskt tycker jag att
det låter!
Jag försökte förklara för henne, att vad som
pinade mig mest var att se henne dömd att
sakta förkvävas, utan att jag kunde hindra det.
Men det blev genast gnistor!
— Inga bekymmer*för mig! Låt mig slippa
ditt medlidande!
Det slapp hon genast.
En vecka ville hon ha att varsamt göra sig
lös från Erik. Så fort hon blir fri skall hon
skriva, och jag skall komma tillbaka till henne.
Och nu är jag alltså här. Men inte ser jag
något av Stockholm. Jag går som i sömnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
