Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
blod — fasansfullt. Allt sammanhang med
världen är borta. Man är ensam i helvetet.
När sedan medvetandet återkom, märkte jag
att jag svimmat eller något liknande. Ångesten
rasade ner över mig som ett iskallt slagregn
efter en åskknall, hjärtat sprängslog så att det
sved i bröstet och jag orkade inte ens riva eld
på en tändsticka.
Då — efter en stund — beslöt jag att
telegrafera efter Inga. Jag vågade inte fortsätta
längre i en ensamhet av detta slag. Att jag
var sjuk och ingenting annat än sjuk, det hade
jag på en gång fått fullständigt klart för mig.
Naturligtvis kunde jag inte låta bli att göra
iakttagelser, och här har du fått några, tagna
alldeles färska ur en nevrastenikers värld.
Men nog! Nog, nog om detta!
Detta skamliga förräderi av min kropp är
kanske när allt kommer omkring ingenting
annat än dess oborstade försök till reaktion
på en alltför lång nykterhet och asketism —
vill säga helt enkelt brist på rus — vill säga
brist på befrielse från jagets tvångströja. Nå,
det hjälper inte, min självdisciplin tänker jag
inte släppa, inte ämnar jag låta hela ekipaget
stjälpa ner i alkoholet. Men om du kunde ana
vilket vansinnigt glupande begär efter alkohol
jag kände morgonen efter detta lilla äventyr
— jag som under åtta års tid inte ens har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
