Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
liksom komme det underifrån, medan jag vänder
ögonen uppåt, mot solen och skyarna om dagen,
mot stjärnorna om natten.
Kanske fruktar jag mest att brista sönder.
Alltför mycken godhet är inte nyttig för hälsan.
En smula elakhet vill kroppen gärna ha att läska
sig med.
Kanske är jag till slut bara rädd att gå för
långt, så att jag blir tvingad säga som den heliga
gumman: på det här viset kommer jag att bli
ensam hos Gud.
Sedan yttersta domen förevarit och parterna
åtskilts — uppenbarligen under hemskaste
jämmer och skrän — skulle jag stå som ett
ensamt, ett alldeles ensamt litet får i hela den
oändliga himmelen. Jag är övertygad, att mellan
mig och vår Herre skulle uppstå en lång och
besvärande tystnad. Mina upphöjda tänkesätt
skulle beröra honom än mer pinsamt, eftersom
jag naturligtvis inte yttrade ett enda ord av
klander; han skulle känna självförakt och
bondånger.
Jag är helt enkelt storartad i mitt ädelmod!
Det är mig då nästan en lisa att tänka på
Inga och vad jag gjort henne. Den besvärliga
helgonglorian ramlar genast av mig och jag blir
åter en människa, av djuren kommen.
Jag skrev efter henne. Hon kom hit med
hast, och jag gjorde slut på vårt förbund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
