Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
stans. Men efter några timmar — det var
sent på natten, jag satt hemma hos mig —
*°g iaS fram hennes brev och läste det igen.
Då föll jag pladask som en slaktad oxe. Hur
länge jag låg där på golvet vete Herren. När
jag vaknade upp, mådde jag illa och svinade
ner; min tokroliga kropp protesterade på det
allra bestämdaste mot att längre behålla allt
gift som samlat sig. Och min mun talade av
sig själv och sade alldeles högt mellan
krampanfallen: Créature —!
Det gav en underbar lättnad att få säga ett
fult ord.
Men i stället för att smäda, borde man ju
försöka att förstå.
Hon var naturligtvis inte alls någon romantisk
övermänniska. Var i Herrans namn har jag
fått den fantasien ifrån? Den förefaller mig
nu så främmande, att jag inte alls vill kännas
vid den. Hon var till den grad en vanlig normal
kvinna, att hon kastade allt annat ifrån sig
för att få vara hos den man, som gav henne
hemmet — ankdammen.
Möjligen avstod hon då från kärleken. Den
var oroande, förtärande, vansinnig, den skrämde
henne, när den förde henne bort från hemmet.
Sedan hon vaknat upp ur den farliga
drömmens ångest, kunde ingenting vidare hejda
henne. Hon sprang i panisk flykt, inte bara
bort från mig, men från hela sitt föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
