Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Jag gick här för länge, utpinad under
nederlagets skam och möda. Jag såg för mycken
svaghet och smuts i alla de slagnas själar, till
slut såg jag ingenting annat. Och sedan
återstod bara, att i tankarna ta ut steget: massan
vill ingenting annat än svaghet och smuts. En
synvilla! Dock inte alldeles oförklarlig!
Jag såg även hjältar. Klart och tydligt såg jag
med egna ögon de unga spartanernas
handlingar, jag upplevde deras liv. Även om jag
ett ögonblick ville förneka det — jag kan det
inte, det var och är ännu en handfast verklighet.
Men jag råkade ut för en felsyn, ett ögats
misstag i trötthetens stund: jag trodde mig se
deras vilja.
De levde emellertid rakt mot sin vilja. De
tvingades därhän, de pressades av livet med
våld till sina stora handlingar. Nöden tvang
dem till strålande hjältemod.
När tvånget upphör? Då mjukna de flesta
och svälla genast av tomt väder.
När det gäller att välja av fri vilja mellan ett
liv i trygghet och borgerlig lycka å ena sidan
och ett liv utan fäste, i de farande fåglarnas
ständiga kamp å den andra — hur många välja
då annorlunda än slutligen Alma och Erik?
Att riskera hemmets frid kan stundom vara
ett nödvändigt offer för att vinna en starkare
seger åt hemmet. Men att offra utan detta
aldrig tystnande hopp — det gör man inte.
13. — Romantiska brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
