Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
hon? Grådaskig, glåmig, brännmärkt av svält
och unga laster, fräck i ögonen, lös och blöt,
prålig och enfaldig från hattblommorna till
skorna med pömpadurklackar, vackert, vackert!
Och för sådant hade en stark och glödande
vilja offrat av sin egen dyra livskraft!
Vansinnigt meningslöst! Är det den granna
gesten som lockar, när man strävar att ge
sitt liv för folket? Utan urskillning, i blindo,
för alla de okända, tagna i en enda klump,
i en enda skön och etiskt upphöjd massa —
eller för några enstaka här och där, vem som
helst, som bara vill ta emot ett offer av ett
brinnande hjärta! Är det oemotståndligt att
så få pråla med sitt eget ädelmod? Eller är
offret självändamål, en oansvarig naturdrift?
Upphöjd till högsta moral av den belåtna,
offerslukande massan, som kittlas, smickras
och smekes när utvalda andar lägga sig på knä
att vara de fattigas och enfaldigas tjänare.
In summa: jag har upphört att imponeras
av de goda demokratiska idealen.
Kanske beror det på, att jag bland de små
kamraterna inte längre kan se några vargungar,
inga tappra spartaner, inga stålhårda
hjältesjälar, ingen storhet alls av något slag.
Däremot finns det här som överallt i världen rätt
mycket hederligt och bra folk av släktet
Mig-allt-väl. Det är allt. Vem valde jordens nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
