Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visbyoriginal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellanåt och skällde högt och allt högre för att man
i närliggande gårdar skulle få reda på hur illa han
blivit behandlad av sin mästare.
Men när han samlat ihop alla sina grejor gick
han in i valvrummet igen och återtog sitt arbete. Ty
sådana voro människorna på den tiden — jag säger
det utan att vilja försvara eller kritisera. De båda
gubbarna hade växt ihop och blivit siamesiska på något
sätt. Men när Grönlund blev för fattig och gammal,
dog Romin på fattighuset, vilket begrepp då betydde
något helt annat än våra ålderdomshem.
Dagen efter detta i tunnbindarnes historia
minnesvärda uppträde uppenbarade sig gubben Romin högst
uppe i ett av de gamla morellträden. Ty han hade
intet starkt till eftersläckning och visste att moreller
svalka bättre än något annat genom sin syrlighet
Gubben Grönlund upptäckte honom där — det var för
övrigt icke första gången — och det höll på att bli
slagsmål igen. Men brottslingen försvarade sig med
att han var uppe för att jaga bort skatorna — hans
vanliga replik då det gällde hans eskapader i
morellträdens toppar.
Att han efter den allvarliga bestraffningen
återgick till sitt arbete, lär ha berott på hans rädsla för
frimurarna, som ju ägde huset. Dessa förfärliga
människor skickade människor till hundturken. Den som
bar sig illa åt blev uppäten någonstans nere i
Konstantinopel. Och Romin föredrog att dö en naturlig död
i Visby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
