Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Visbyoriginal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söderhavet med dess nakna män och kvinnor. För en
bit tobak fick en sjöman allt av kärlek han ville ha.
— Där är en plats för människor, sade gubben.
Stadskaplanen kom och besökte honom en gång
och sade: — Det skulle vara roligt att se mästarn en
gång i kyrkan!
— Det skulle vara mig ett kärt nöje, herr
stads-kaplan, men jag har älskat glaset för mycket, och jag
kan inte hålla på det våta så länge predikan varar.
*
Sista gången min berättare besökte honom, låg han
i sin säng vacker med sitt knollriga hår och sitt vita
skägg och log. Han var då mellan åttio och nittio år.
— Nå, hur mår moffar?
Moffar var hans smeknamn.
— Jo du, nu har jag kämpat ut! Den enda livsglädje
jag har, är när någon gammal vän kommer och ger
mej »en lille dogg», fast doktorn har förbjudit det. Det
är mest svagdricka, jag får nuförtiden. Men jag har
haft roligt i mitt liv och blivit vaggad av amiral
Bodisco. Och arbetat har jag gjort, åldern har jag
inne och ingen kan ändra om sin skapnad och sitt
sinnelag. För samma sinnelag har människan från
födelsen och till graven. Vi ä skapade så att vi inte kan
ändras om. Men nu är jag trött och vill sova. Ajö med
dej, pojke!
Några dagar efteråt hade tunnbindaråldermannen
Carl Petter Grönlund, f. d. fältgevaldiger vid Gotlands
nationalbeväring med fänriks avsked och edsvuren
sillvräkare i Visby kvitterat det jordiska!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0088.html
