- Project Runeberg -  En konstig blandning /
131

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En språngmarsch för livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Först en sekunds förlamning av fasa, men sedan
började jag springa. Och jag kunde springa. En
fördel hade jag, den att jag var barfota, och kolstybben
mellan rälerna generade mig ej, ty mina fötter voro
härdade i all slags terräng. Dessutom hade jag bara
skjorta och byxor på mig, medan Lind hade tjocka
svarta helgdagskläder och dito stövlar.

Men vart skulle jag springa?

Det hade ju tagit några sekunder för Lind att komma
upp på banvallen, som var mycket hög och brant.
Därigenom hade jag fått åtskilligt försprång, kanske
femtio meter — kanske ej så mycket. En sten susade
förbi mig. Jag tänkte: på banan klarar jag mig inte

— jag måste in i skogen. Och jag störtade mig utför
banvallen, jag flög! Jag rann genom ett videsnår och
hörde en vild svordom bakom mig och en duns. Lind
hade snavat och huvudstupa rullat utför branten. I
nästa sekund var jag på andra sidan järnvägsstängslet
och tog skogen an.

— Åjåjåj! hörde jag. Lind hade tydligen slagit sig.
Men i nästa ögonblick: Ja, gni du jävla onge, ja sa
nok få tak i dek! Emellertid hade jag vunnit några
meter — och icke så få på grund av Linds missöde.
Nu hörde jag stängslet braka under hans tyngd.

— Ja slo näva blogia, din jävla onge, men di sa
snart bli blogiare! skallade det efter mig.

Men här kände jag till skogen och sökte dess tätaste
snår. Jag försäkrar att jag sprang! Vann min förföljare
på mig eller ej? Jag vågade stanna en halv sekund
— jo, han var efter mig och på rätt stråt — jag måste
ta vägen åt Ebbarpsgölen, där gungflyet bar mig men
inte honom. Men det var ännu långt dit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free