- Project Runeberg -  En konstig blandning /
156

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livjägaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av honom. Han är en typ för er! Och ni måste absolut
tala med honom — ni har ju bra tolkar.

Vi hade kommit till slutet av middagen och ost och
kex serverades. Någon hade skaffat svenskt knäckebröd
till osten, och jag ville bjuda min dam på denna
delikatess, men hon vägrade. Hon påstod att knäckebröd
liknade stekt damm — poussiére rôtie — en bra bild.
Det ryska svarta brödet eller engelska kex voro bättre.

Efter middagen dansade de yngre i sällskapet vid
vid tonerna av en grammofon, ty pianot var
nationaliserat. Antagligen spelade någon musikalisk
kommunist på det just då. — — —

Nåväl! Jag träffade Staróstin. Han kom till min ryske
vän för att planlägga en morkulljakt — ty
morkullorna höllo just på att flytta. Ett par dagar förut
hade fyra man på en dag skjutit fyrtiotvå fåglar.
Det verkade nästan rekordmässigt, och jag längtade
ut till skogen och bönderna.

Staróstin kom — en präktig typ med blandning av
kultur och okultur. Torr och mager, men vital, livlig,
dramatisk. Alla ryssar äro ju födda skådespelare, men
Staróstin verkade äkta. Man såg, att han var jägare
och van att röra sig i terräng. Inte ett dugg
överflödigt fett, bara muskulatur.

Medan han talade med min värd, gjorde jag hans
porträtt. Jag kan inte ryska — förstår kanhända vart
tionde ord — men honom begrep jag. Underbart nog
kunde jag efteråt berätta, vad han talat om. Han gjorde
språket levande. Han gestikulerade egentligen icke
mycket, men hans mimik och hans tonfall, hans
övertygande rörelser, hans spelande ögon, som glödde under
de svarta brynen, hans sätt att med fingrarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free