Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livjägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man behöver icke resa långt från Moskva för att
träffa på björn och varg. Tio svenska mil är tillräckligt.
Men det kräves en rätt stor apparat för att bedriva
jakten med önskad effekt. Att skaffa drevfolk är lätt,
men att göra upp ekonomin med bönderna kräver sin
man.
Men så är det ju med bönder i alla land.
Dagen därpå reste vi i soluppgången. Moskvas
kupoler brunno, de höstliga färgerna brunno, solen sken
och förgyllde skogarna.
Har någon av mina läsare skjutit korpar från
automobil? Luften förmörkades stundom av korpsvärmar,
och de yngre i sällskapet övade sig i flyktskytte. Själv
börjar jag få litet svårt för att döda, fast jägarblodet
rinner till ibland. Men en korp, även som död, är
vacker. Han är Odins fågel, mystisk och förnäm,
hedniskt formad och färgad.
Två hundar hade vi med oss — en rapphönshund och
en stövare, förvillande lik den Hamilton-Rålambska
rasen. Rapphönshunden hade tillhört storfurstens
kennel och såg ut som om den allvarsamt genomlevat
revolutionen. Den var fjorton år gammal, gråhårig i
ansiktet, halvblind och döv, men Staróstin försäkrade,
att den var Rysslands bästa hund. Jag blev sedermera
böjd för att tro detsamma. Ett jaktgevär hade jag fått
låna av livjägaren. Det var en gåva av storfurst Nikolai
Nikolajevitsch och bättre bössa fanns inte i Ryssland.
Jag vill gärna tro det, fast jag icke fick pröva det på
mera än en hare.
Vårt mål var en by belägen åtta mil sydväst om
Moskva. Vi gjorde oss ingen brådska, utan stannade i
byarna och bekantade oss med bönderna. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
