Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En offerexpedition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— När ni andra sprang — inte ville jag stanna kvar!
— I sa inte gräla, ban, sade Lans. Dä hadde vem
sum helst spronget, dä svor ja på! Utom ja, förstår
sek! Men I lae väl tebakers plankera?
Vi stirrade på varandra. Det hade vi glömt.
— Dä får I lôv å göra. När I har vatt så modia så
I tordes ta bort dom, så törs I la lägga dit dom igen.
Långsamt lommade vi tillbaks till kapellet och stego
upp på tröskeln.
Locket låg åter vid sidan av kistan!
— Nehej, jag går inte in, om jag också finge tio
kronor! försäkrade Kalle.
— Hör nu Lans! Kom hit och hjälp oss! ropade vi.
Lans närmade sig sävligt och vi förklarade
situationen.
— Tror I atte en gör sånt utan betalning?
Vi rannsakade våra fickor och lyckades skrapa ihop
något över en krona. Småsvärjande lade gubben
plankorna tillrätta.
— Nu ä I la så oppskrämda så I inte töss gå hem
esamma, era plutroner, fast dä inte ä kväller än på
långe. Men ett stöcke sa ja slô följe mä er, för ja sa
gå te harragåren å hämta e hynna sum ja sulle sälja
te stan, men han sum sulle ha’na, säjer atte ho ä
inte utå dä redia raset, för ho har för långer rompa,
säjer han, den dumskallen! Dä ä väl inte rompa som
kör hara, å va längda anbelanger, så kan dä va
däsamma, för får ho bara opp så följer nog rompa mä,
vore ho lika långer te!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
