Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Muhammed och hans läras uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna uppenbarelse anses hafva inträffat i Muhammeds
fyrtionde lefnadsår, och från denna stund, den så kallade
"beslutets natt", räkna hans bekännare början af hans
profetiska sändning.
Af de föregående antydningarne är det lätt nog att
förstå, att den nya lärans tvänne grundsatser skulle lyda:
"Det finnes ingen gud utom Gud, Muhammed är Guds
sändebud". De första som omfattade denna nya
trosbekännelse, voro hans hustru Chadîdsja, hans fyra döttrar, den
unge kusinen och fostersonen Ali, den redlige, allmänt
aktade Abu-Bekr och den trogne slafven Sejd, som
sedermera blef en af de förnämsta auktoriteterna för
korantextens rätta lydelse. Uppenbarelserna kommo nu allt
emellanåt, och de gudomliga orden uppskrefvos för hvarje
gång på palmblad, remsor af läder, pergament, tyger, och
dylikt, men icke af Muhammed själf, utan af någon troende,
som han för detta ändamål kallade till sig. Hvarje särskild
uppenbarelse fick namn af âja ("under"), men flera
sammanhängande ajât kunde naturligtvis meddelas vid samma
tillfälle. Men utom den lilla nyssnämda kretsen af troende
mottogos Muhammeds "uppenbarelser" och anspråk på att
erkännas som ett Guds sändebud, blott med hån och förakt, äfven
af hans närmaste anhöriga. Endast farbrodern Abu-Tâlib
förblef hans trofaste beskyddare, utan att dock själf någonsin
förmås till omvändelse. Lika fientlig visade sig den stora
massan af Mekkas befolkning, de mäktiga koreisjiterna,
och blott långsamt och småningom kunde Muhammed genom
sina glödande skildringar af paradisets fröjder och hälvetets
kval öka antalet af sina "muslimîn".
På detta sätt kämpade Muhammed för sin nya lära
mot mekkanernas ständigt växande förbittring i en tid af
omkring tolf år. Därunder sökte han dels själf, dels genom
utsända anhängare värka på kringboende stammar i
närliggande städer och i synnerhet på de vid vallfärderna
ankommande pilgrimsskarorna, men på det hela taget med
obetydlig framgång. Däremot lyckades han att för Islâm
vinna en mängd ansedda män i Jatrîb af de därstädes
mäktiga stammarne Chásradsj och Aus, samt därigenom
göra ett slut på dessas långvariga inbördesstridigheter.
Af denna framgång leddes han nu till tanken på en
utvandring (på arabiska: hédsjra) till Jatrîb, och sommaren
622 företog han med omkring 100 män, förutom kvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
