Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mowglis bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som gick på fjärde året, slungade tillbaka Shere Khans
fråga till Akela: »Vad har det Fria Folket att göra med en
människas unge?»
Nu bjuder Djungelns Lag, att om någon meningsskillnad
uppstår angående en unges rättighet, att upptagas i
Flocken, så måste hans talan föras av minst två medlemmar av
Flocken, och dessa få ej vara hans föräldrar.
»Vem för ungens talan?» sade Akela. »Vem talar bland
det Fria Folket?»
Intet svar kom, och Vargmor beredde sig på en kamp,
som hon förstod skulle bli hennes sista, om det blev strid
utav.
Då reste sig den ende av annat släkte, som har tillträde
till Flockrådet — Baloo, den sömniga bruna björnen, som
undervisar vargungarna i Djungelns Lag; gamle Baloo, som
får komma och gå efter behag, ty han äter endast nötter,
rötter och honung. Nu reste han sig på bakbenen och
brummade:
»Människans unge — människans unge?» sade han.
»Jag åtager mig människoungens talan. Det finns intet
ont i en människas unge. Jag har ej vältalighetens gåva,
men sanning talar jag. Låt honom springa med Flocken,
och må han bli upptagen med de andra. Jag själv skall
bli hans lärare.»
»Vi behöva ännu en», sade Akela, »Baloo har talat, och
han är vår ungdomslärare. Vem vill föra talan jämte
Baloo?»
En mörk skugga föll ned inom kretsen. Det var
Bagheera, Svarte Pantern, kolsvart över hela kroppen, men med
panterfläckarna vid viss belysning visande sig som mönstret
i vattrat siden. Alla kände Bagheera, och ingen ställde
sig gärna i hans väg, ty han var lika slug som Tabaqui,
lika djärv som den vilda buffeln och lika hänsynslös som
den sårade elefanten. Men han hade en röst lika mild
som vildhonung, som dryper från ett träd, och ett skinn
mjukare än dun.
»O, Akela, och I, det Fria Folket», spann han, »jag har
ingen rätt att tala i eder församling; men Djungelns Lag
säger, att om något tvivel, som ej är av allt övervägande
betydelse, uppstår rörande en ny unge, kan den ungens liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
