Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lättnad, så snart han fick syn på den vackra brun- och
gulspräckliga dräkten. »Var försiktig, Bagheera! Han är
alltid en smula närsynt, sedan han bytt skinn, och mycket
kvick att slå till.»
Kaa var ingen giftorm — i grund och botten föraktade
han giftormar som fega stackare — men hans styrka låg i
famntaget, och hade han väl slagit sina väldiga ringlar kring
någon, så var saken klar.
»God jakt!» ropade Baloo, i det han reste sig på bakbenen.
Liksom alla ormar av sitt slag var Kaa litet lomhörd och
hörde ej det första ropet. Så ringlade han ihop sig, för att
vara beredd på alla händelser, och sänkte huvudet.
»God jakt åt oss alla!» svarade han. »Hallå, Baloo, vad
gör du här? God jakt, Bagheera! Åtminstone en av oss
tränger till föda. Haven I nys om något villebråd här i
närheten? En hind eller i nödfall en ung bock? Jag är tom
som en uttorkad källa.»
»Vi äro på jakt», sade Baloo med låtsad likgiltighet.
Han visste, att man inte fick gå för brådstörtat till väga
med Kaa; han var för stor och väldig.
»Låt mig göra sällskap», sade Kaa. »Ett slag mer eller
mindre betyder ju ingenting för dig, Bagheera, eller för
Baloo, men jag — jag måste ligga och vänta och vänta i
dagar på en skogsstig eller klättra en halv natt för att möjligen
få fatt i en usel apunge. Ack ja! Grenarna äro inte vad de voro,
när jag var ung. Torra och ruttna kvistar äro de
allesammans.»
»Kanske att din stora tyngd har någon skuld i det där»,
sade Baloo.
»Jag har en vacker längd — en vacker längd», sade Kaa
med en viss stolthet. »Men felet ligger nog hos den nyvuxna
skogen. Det var mycket nära, att jag fallit på min sista
jakt — ja, verkligen mycket nära — och bullret när jag
halkade — det var stjärten, som inte hade slingrat sig
tillräckligt fast kring trädet — väckte Bandarlog, och de
överöste mig med de värsta skällsord.»
»Fotlösa gula jordmask», sade Bagheera under sina
morrhår, liksom om han sökte erinra sig någonting.
»Sssss! Ha de nånsin kalla mig så?» sade Kaa.
»Någonting i den stilen var det, som de skreko till oss i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
