Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fot av halsen över vattnet; men på jämn mark tog Kaa igen
det förlorade avståndet.
»Vid det Brustna Lås, som gav mig friheten», sade
Bagheera, då skymningen hade fallit på, »du är ingen dålig
fotgängare, du!»
»Jag är hungrig», sade Kaa. »Och för resten ha de
kallat mig en spräcklig groda.»
»Mask — jordmask, och gul till på köpet.»
»Gärna för mig! Låt oss gå på», sade Kaa, och det var
som om han hade runnit fram på marken, alltid finnande
den kortaste vägen med sin skarpa blick och hållande sig
vid den.
I Kalla Hålorna hade apfolket icke den ringaste tanke på
Mowglis vänner. De hade fört gossen till den Förlorade
Staden och voro för tillfället mycket belåtna med sig själva.
Mowgli hade aldrig förr sett en indisk stad, och ehuru
alltsammans var nästan en enda ruinhög, syntes honom staden
mycket underbar och lysande. Någon konung hade byggt
den för mycket länge sedan på en liten höjd. Ännu kunde
man spåra den stenlagda väg, som hade lett upp till de nu
förstörda portarna, där de sista träsplintorna hängde på de
nötta, rostiga gångjärnen. Träd hade växt på och genom
murarna; bröstvärn och tinnar hade störtat ned och
splittrats, vilda klängväxter hängde ut genom tornfönstren
nedför murarna i yviga tovor.
Ett stort slott utan tak krönte kullen. Slottsgårdarnas
och springbrunnarnas marmor var splittrad och full med
röda och gröna fläckar, och till och med stenplattorna på
den gård, där kungens elefanter bott, hade brustit sönder
och sprängts av gräs och buskar. Från slottet kunde man
se rad på rad av taklösa hus, som kommo staden att likna
en samling tomma, svarta honungskakor; vidare såg man
det formlösa stenblock, som hade tjänstgjort som avgud på
torget, där fyra gator möttes, hålen och groparna i
gathörnen, där de offentliga brunnarna hade stått, samt de
vittrade tempelkupolerna, med vilda fikonträd spirande fram
på sidorna.
Aporna kallade platsen sin stad och gåvo sig sken av att
förakta djungelfolket, därför att det bodde i skogen. Och
ändå hade de icke en aning om, till vad ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
