Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Rikki-Tikki-Tavi»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädgårdsgång, mycket både våt och smutsig, och en liten gosse sade,
då han fick se honom:
»Här är en död mungon. Låt oss ställa till begravning.»
»Nej», sade hans mor, »låt oss i stället ta in honom och
torka honom. Kanske är han inte riktigt död.»
De buro in honom i huset, och en stor man tog honom
mellan pekfingret och tummen och förklarade, att han inte var
död, utan endast halvkvävd; så virade de in honom i bomull
och värmde honom vid en liten eld, och han öppnade
ögonen och nös.
»Nu», sade den store mannen (det var en engelsman, som
nyss hade flyttat in i villan), »ska vi inte skrämma honom,
utan se vad han tänker göra.»
Det är den svåraste sak i världen att skrämma en
mungon, ty den förtäres från nos till svans av nyfikenhet. Hela
mungonfamiljens valspråk är: »Spring och se efter!» och
Rikki-tikki var en äkta mungon. Han tittade på bomullen
och kom till den slutsatsen, att det inte dugde att äta, sprang
runt bordet, slog sig ned och ordnade sin päls, kliade sig och
hoppade upp på den lilla gossens axel.
»Bliv inte rädd, Teddy», sade fadern. »Det är hans sätt
att ingå vänskap».
»Hu! Han kittlar mig under hakan», sade Teddy.
Rikki-tikki tittade ned mellan pojkens krage och hals,
nosade på hans öra och klättrade därpå ned på golvet, där han
satte sig och gnuggade nosen.
»Kors i all världen! Och detta är ett vilt djur!» sade
Teddys mor. »Han är förmodligen så där tam för att vi
varit vänliga mot honom.»
»Alla mungoner äro på det sättet», sade hennes man.
»Om Teddy bara låter bli att lyfta honom i svansen eller
stoppa in honom i en bur, kommer han att springa ut och
in i huset dagen i ända. Ge honom litet mat.»
De gåvo honom ett litet stycke rått kött. Rikki-tikki
tyckte det var rysligt gott, och då han slutat äta, gick han
ut på verandan och satte sig i solskenet och purrade upp
sin päls för att få den att torka ända till hårrötterna.
»Det finns mer att utforska i det här huset», sade han för
sig själv, »än hela min familj skulle hinna med i hela sitt
liv. Jag skall verkligen stanna här och forska.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
