197 (Kristendomen förr och nu)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en ställföreträdande prestation eller en oskyldigs
botgöring.

Som ett arv från judendomen har man även att
betrakta Pauli lära om frälsningsplanen och nådavalet.
Närmaste anledningen till denna teodicé var det
missnöje, som apostelns uppträdande väckte hos de
judekristna, vilka dels togo anstöt av den judiska
lagens upphävande genom rättfärdiggörelsen i tron,
dels som goda israeliter hade svårt att förlika sig
med hedningarnas massvisa inträngande i Messiasriket,
som dock enligt judisk uppfattning i främsta
rummet, om icke uteslutande var avsett för judarna.
Gentemot denna nationella självgodhet hävdar nu
Paulus människans absoluta beroende av den
absolut fria viljan hos gud, med vilken ingen kan
djärvas tvista eller köpslå, efter som gud ej häftar i
skuld till någon. Redan i patriarkernas historia,
säger Paulus, har gud visat denna sin viljas
suveräna frihet däri, att han utan ringaste hänsyn till
mänskligt värde eller ovärdighet utvalde den ene
framför den andre, så t. ex. Isak framför Ismael,
Jakob framför Esau, Moses framför Farao [1]. Ur

[1] I Romarbrevet, 9: 14—19, formulerar Paulus sin lära på
följande sätt: »Vad skola vi då säga? Icke kan väl orättvisa
finnas hos gud? Bort det! Ty till Moses säger han: »Jag skall
förbarma mig över den, över vilken jag förbarmar mig, och
vara barmhärtig mot den, mot vilken jag är barmhärtig». Alltså
beror det icke av någons vilja eller löpande, utan av guds
barmhärtighet; ty skriften säger till Farao: »Just därtill har
jag uppväckt dig, att jag skall bevisa min makt på dig och att
mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden». Alltså
förbarmar han sig över vilken han vill, och vilken han vill
förhärdar han.» Denna lära, vilken ju i lika hög grad
komprometterar sin upphovsmans rättskänsla som hans förnuft,
bortförklaras av nyteologen Jülicher på följande sinnrika sätt (Paulus
och Jesus, sid. 44): »den förhärdande guden är en fiktion, som
han (Paulus) begagnar i debatten, och en nödfallsutväg för hans
rådlöshet, då han i den gudomliga världsordningen skall
förklara det faktum att millioner dö bort utan frälsning». —
Onekligen vore det intressant, om Jülicher även ville med några
representativa exempel belysa, vilka lärosatser som i de
modärna teologernas skrifter — speciellt i deras stridsskrifter —
äro att betrakta som »fiktioner begagnade i debatten» för att
nödtorftigt maskera en »rådlöshet» i sak. Eller stå måhända
vår tids teologer så högt över apostelns moralnivå, att de över
huvud taget aldrig begagna sig av »fiktioner», som de ej själva
tro på?

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 13:22:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/krfon/0211.html

		Kristendomen förr och nu / 197 (1911) Author: Bengt Lidforss Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|