Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sju planeterna och i form av de sju ärkeänglarna
fått inpass i judendomen, samt även däri, att
zodiakalkretsens tolv gudar höra till hans hovstat lika
troget som evangeliernas »de tolv» äro Jesu
följeslagare.
Vid en överblick av de nu i största korthet
omtalade religionsbruken kan man svårligen undgå att
lägga märke till de överraskande analogier som
förefinnas mellan kristendomen och dessa orientaliska
religioner. Brückner [1] sammanfattar dessa
överensstämmelser i följande resumé: 1) Liksom i
kristendomen, så utgjordes i många orientaliska religioner
den centrala dogmen av tron på en gudomlig
återlösares död och uppståndelse, varvid denne
frälsningsgud fattades som ett väsen, underordnat den
högste guden, vars son han stundom var. 2) Liksom
i kristendomen Jesu död och uppståndelse förlägges
till tiden för Passahfesten, så firades i många
orientaliska religioner gudens död och uppståndelse i
vårbrytningen, och i några av dessa religioner 3)
förlades liksom i kristendomen uppståndelsen till
tredje dagen efter eller tre dagar efter gudens död.
4) Denna parallell går så långt, att det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
