Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att finna ett vad, som danskarne begagnat. Men här
kommo endast fyra man i bredd öfver. Manfallet blef större
på andra stranden, och Bjelke sårades i benet. Ändtligen
voro tre sqvadroner af lifregementet öfverkomna, och Bjelke,
ehuru sårad, väntade endast på sin fjerde sqvadron för att
trafva fram till anfall, då en dansk trumpetare infann sig
hos Helmfelt, medförande Duncams tillbud att dagtinga.
Efter något mer än en timmes tid voro svenskarne
herrar på valplatsen. Danskarne hade förlorat i döde och
sårade omkring 1,000 man; 92 officerare och 1,562 man voro
tagna till fånga. Bland desse var general Duncam sjelf och
öfverste Trop. »Jag tviflar på», skref Dahlberg, »att 150 man
af de danske hafver sig salverat.» Svenskarnes förlust
uppgafs till blott 60 man. Enligt generalauditören Gyllenrooths
rapport till konungen uppgick den likväl i sjelfva verket till 3
officerare och 38 man döde samt 17 officerare och 127 man
sårade. Bland de sistnämnde var general Ascheberg, hvilken
sårats af två skott i venstra armen, och gardets unge chef,
öfversten Gyllenstjerna, hvilken råkats af en kula i axeln. Af
äretecken togo svenskarne 11 metallkanoner, 3 mörsare och
34 fanor. Majoren Peter Weinholtz och fänrik Wrangel vid
Goes’ dragoner hade tagit hvar sin fana. Lifregementet
hade tagit 11 sådana, småländska ryttarne 7 o. s. v. Åt en
hvar som tagit en fana gaf konungen en belöning af 30
daler silfvermynt. Det var den tiden en stor summa för
fattiga ryttare, sådana som Erik Stålneb, Peter Korf, Olof
Hansson och Nils i Skammeltorp m. fl. Äfven större gåfvor
utdelades. Sålunda fick Helmfelt en stor pension och
Ascheberg gods i Lifland.
Vi hugna oss deröfver, skref konungen dagen efter
slaget, »att Guds godhet hafver velat återvända med de
många oss till dato skickade olyckor, och göra en
begynnelse att gifva våra vapen framgång och seger, dess
continuation vi nu i vår rättfärdiga sak mot denne orättfärdige
fiende förvänta och bedja.» Och alldenstund han »tillskref
Gudi allena denna och all annan hjelp, hvarigenom fiendens
makt blefve bruten», så påbjöd han, att en offentlig
tacksägelse skulle hållas, och bevistade sjelf den samma uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
