Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från sina poster vid första underrättelsen att Gyldenlöve gick
öfver Göta elf. Adelsryttarne under Drake gjorde
visserligen till en början ett tappert motstånd mot fienden. Men
dennes öfvermakt var för stor. Efter häftig strid drefvos
de tillbaka och förföljdes af norrmännen ända fram emot
Lidköping. Hela landet låg nu blottadt och sköflades också
på ett förfärligt sätt. Bönderna flydde till skogen eller på
båtar utåt Venern. Långt upp åt Dal sträckte sig fiendens
härjningståg. Åmålsborgarne flydde med hustrur och barn
till Vermland, venersborgarne åter hade sökt skydd på
holmar och skär ute i Venern. De sistnämnde sände
fullmäktige till Gyldenlöve och anhöllo om skonsamhet, men
han fordrade 3,000 riksdaler i brandskatt, och detta var en
större summa än de kunde utgöra med sina små tillgångar.
På landet utkräfdes brandskatt med tio riksdaler af hvarje
besuten bonde, som skulle erlägga dem inom två dagar,
eljes brändes gård och lada. Detta kallades dock att föra
kriget mildt. Den tid skulle snart komma, då man
sköflade allt, utan skonsamhet, då ingen lösen, huru hög den
månde bjudas, kunde rädda till lifvet.
Emellertid fick Gyldenlöve midt under detta segertåg
befallning att vända sig söderut och intaga Göteborg. I
början af juli kom han dit och skred genast till stadens
inneslutning från östra sidan, medan samtidigt en mindre
afdelning gick öfver till Hisingen. Danske amiralen Rodsten lopp
nu in i hamnen och afskar tillförseln från sjösidan. Stadens
belägenhet vardt ytterst farlig. Besättningen jämte borgerskapet
räknade visserligen öfver 1,500 man, och kommendanten,
general Mörner, var såsom nämndt är, en tapper man, men
lifsförnödenheterna började genast från början att tryta. Då
märkte stadsboarna en dag till sin stora glädje, att Rodstens
flotta seglat sin kos under natten, och strax derpå fingo de
välkomna några svenska örlogsskepp, hvilka Sjöblad hemförde
från England, och som, då de visat sig i Kattegat, skrämt
Rodsten till sjös. Nu var alltså förbindelsen åter öppen åt
sjösidan, hvarigenom naturligtvis till en stor del verkningarna
af Gyldenlöves anordningar på landsidan upphäfdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
