Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på inga vilkor lyssna till dylikt tal. För honom var ett
återtåg värre än nederlag. Det skulle vara det samma som härens
fullständiga upplösning, Malmös fall, ja kanske hans egen
undergång. De höge i landet hade länge funnit en orsak till
de många motgångarna i hans oförmåga och envishet.
Rykten hade börjat kringlöpa, att man ärnade inskränka hans makt,
kanske beröfva honom kronan. Han kände, huru denna
började glida ur hans händer, och insåg, såsom han ock sade, att
för honom fans ingen annan väg än rakt på fienden.
Hans åsigt delades denna gång af flere, som på det
lifligaste afstyrkte ett återtåg. »Jag älskar min konung högt»,
skref en af dem, Hans Wachtmeister, »dock vill jag hellre efter
en ärlig strid för fäderneslandet bära honom död till sitt tält,
än se honom så skamligt återvända till fäderneslandet.» Men
var det lätt nog att bestämma sig för ett anfall, var det så
mycket svårare att komma till någon enighet om, huru det borde
anordnas. Midt emot lägret vid lilla Harje låg en qvarn och
nedanför den samma ett vad. Här ansåg konungen, att man
lättast kunde gå öfver med slutna sqvadroner, och gjorde man
öfvergången nattetid, kunde man möjligen snart nog komma
fienden på halsen. Vid närmare undersökning visade det sig
emellertid, att dalgången på detta ställe hade allt för branta
sluttningar, och att ån var så uppsväld af regnet, att en
öfvergång derstädes vore mycket svår om ens möjlig. Några
bland generalerna föreslogo nu, att man skulle företaga
öfvergången längre åt öster, vid Örtofta, der nedgångarna voro
mindre branta och stränderna icke fullt så sumpiga. Man
skulle i denna händelse stöta på danskarnes högra flygel.
Häremot invändes åter, att danskarne i sådant fall kunde få
tillfälle att undvika strid och i stället draga sig bakom Höje
å, för att ännu längre fortsätta detta olycksaliga svältkrig.
Konungen återgick då till sin förra mening, att lilla Harje vore
det bästa öfvergångsstället. Natten till den 17 november begaf
han sig »incognito och oförmärkt», åtföljd allenast af
Helmfelt, Ascheberg och Dahlberg, öfver vadet vid lilla Harje.
Han kunde visserligen icke längre neka till riktigheten af de
skäl, med hvilka man afstyrkt en öfvergång derstädes, men
befalde detta oaktadt, att nedfarter skulle gräfvas, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
