- Project Runeberg -  Kriget mot Danmark 1675-1679 /
272

(1885) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den egentliga driffjädern under belägringsarbetet. Då kom
plötsligt underrättelsen, att en större norsk här var i
antågande, och samtidigt syntes flere af fiendens krigsfartyg
utanför inloppen till hamnen. Stenbock sände visserligen
några afdelningar af sitt folk till stranden för att hindra
norrmännen att lägga till land. Men detta misslyckades
fullständigt. I skydd af klipporna och med hjelp af elden från
fartygen sprang en större skara norrmän upp på stranden
och trängde Stenbocks trupper hufvudstupa tillbaka mot
svenska lägret. Nu vågade denne icke fortsätta belägringen,
ty utom faran af ett oförmodadt anfall från fiendens sida
hotade en icke mindre från hans egna led. En »stark
passion af durchlopp» hade nämligen yppat sig bland de
svenska soldaterna, och detta gjorde hans läge mer än osäkert.
Han lät derför utrymma löpgrafvarna och tog ställning
något längre tillbaka. Nu kom bref från konungen, hvari
denne, missnöjd med Stenbocks långsamma krigföring,
hotade att sjelf begifva sig till Bohuslän och öfvertaga befälet.
Stenbock sökte urskulda sig. Hans ryttare, sade han, kunde
icke klättra i berg, och fotfolket var betydligt
underlägset fiendens, och han anhöll på det enträgnaste om
förstärkning, eljest, ansåg han, blefve han snart nödd och
tvungen att gå tillbaka. Men någon förstärkning hördes
dock icke af. I stället kom det ännu gladare budskapet,
att ett stillestånd var ingånget med fienden. Samtidigt fick
Stenbock konungens tillåtelse att, om han så funne för godt,
tåga tillbaka öfver Göta elf och förlägga sina trupper i
vinterqvarter.

*



Någon större framgång hade den svenska afdelning haft,
som under befäl af generalen Anders Planting infallit i
Trondhjems län. Den hade nämligen lyckats framtränga ända till
Röros, der den bränt kopparverken. Här hade norrmännen
åter samlat sig i stort antal. Men när Planting ryckte fram
till anfall, hade den norske öfverbefälhafvaren genast tagit
till flykten. Kommissarien Mikkel Petersen, som tyckt att det
vore en stor skam, om så många skulle fly, hade då stigit
fram och uppmanat folket att våga ett slag. Och det hade nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:23:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigda1675/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free