- Project Runeberg -  Kriget i Norge 1814 /
20

(1893) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Krigsrustningar i Sverige.

När Karl Johan våren 1813 öfvergick till Tyskland med
en del af svenska arméen, utnämndes fältmarskalken v. Essen
till högste befälhafvare öfver alla trupper i Sverige, undanta-
gandes de regementen, som under fältmarskalken Tolls befäl
funnos i Skåne, och de, hvilka under generaladjutanten Mör-
ners befäl utgjorde garnison i Stockholm. Under v. Essens
befäl hörde alltså i januari 1814 den s. k. »reservarméen», indelad
i 4 brigader, hvilken under namn af »västra arméen» legat vid
norska gränsen under hela kriget mot Danmark. Dess styrka
hade varit växlande; för det mesta hade den endast varit ett
slags stående gränsbevakning, till hvilken vissa regementen i
tur inkallats. I medlet af januari 1814 skulle den räkna 25
bataljoner, 9 skvadroner och 6 batterier, men däraf voro 4 batal-
joner, 5 skvadroner och 1 batteri i hemorten, hvarjämte de 5
batterierna vid gränsen saknade större delen af sina amspann.

Äfven efter fredsslutet i Kiel blef reservarméen kvarstående
i sina kvarter för att, såsom det hette, inom kort öfvertaga de
norska gränsfästningarna, ett öfvertagande, som emellertid lät
vänta på sig. I stället inträdde, såsom förut är nämndt, ett allt
spändare förhållande mellan svenska regeringen och norrmännen.
För att gifva mera kraft åt sina fordringar beslöt då den först-
nämnda att öka gränsarméens styrka, för hvilket ändamål fanns
att tillgå en del hemmavarande stamtrupp jämte all beväring af
1813 års klass, hörande till reservarméens regementen, och största
delen af de utevarande regementenas, då dessa senare endast tagit
med sig 50 man beväring hvartdera. Denna förstärkning eller, om
man så vill, mobilisering af reservarméen tillgick på följande sätt.
Genom generalorder den 27 februari 1814 befalldes till en början,
att allt ordinarie befäl (undantagandes en expeditionshafvande
officer vid hvarje regemente) och manskap samt allt bevärings-
manskap af 1813 års klass skulle uppbryta från hemorten: vid
Lifgrenadierregementets rusthålls- och rothållsdivisioner, Dal-
regementet och Lifregementsbrigadens grenadierkår för att
förenas med den del af dessa regementen och kår, som stod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigno1814/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free