- Project Runeberg -  Kriget i Norge 1814 /
91

(1893) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon karta öfver norska kustlandet med dess vägar och vatten-
drag. Slutligen rann sinnet på honom, och just som chefsfregatten
fällde ankaret vid Kjögöen, undföll honom det märkliga yttran-
det: »Hvad fan ha vi här att göra?»

Han brydde sig emellertid icke om att ändra något af de
gjorda dispositionerna, då han en gång för alla, sade han, afsagt
sig att leda dylika operationer. För öfrigt hade han icke tid, då
han vid tvåtiden skulle segla in till Strömstad och uppvakta Karl
XIII, hvilken samma afton väntades dit för att ännu en gång
få föra sin flotta i elden». Verkliga skälet var nog, att han var
för mycket ur humör för att vid tillfället kunna befatta sig med
flottans angelägenheter. Fischerström hade nämligen underrättat
honom om det uppträde, som ägt rum vid kronprinsens ankomst
till Strömstad föregående afton, och, hvad värre var, äfven
om en del rykten rörande vissa yttranden, som skärgårdsflot-
tans officerare skulle hafva haft, att den norska flottiljen otvifvel-
aktigt skulle blifvit tagen eller förstörd, om Wirsén fått frihet
att anfalla densamma, då den låg i Hvalö-sunden o. s. v. — ett
påstående, som Puke fann så mycket mer obefogadt, som Wirsén
i alla sina rapporter före örlogsflottans ankomst förklarat sig
vara för svag att på ensam hand anfalla norrmännen. Klint
sökte förgäfves lugna honom. Utan tvifvel var det en större
moralisk framgång, sade han, att fienden icke ens vågat bestrida
svenska flottan herraväldet, än om skärgårdsfartygen med knapp
nöd lyckats drifva honom undan. Men generalamiralen var icke
så lätt att blidka. Han ville genast afsäga sig allt befäl öfver
flottorna, förklarade han, och svor en helig ed att aldrig mera
sätta sin fot på däck.

Och hans humör var icke bättre, när han följande morgon,
den 29 juli, återkom utan att hafva råkat konungen. En sak
tycktes likväl glädja honom. Han hade nämligen fått order af
kronprinsen att detaschera en så stor del af flottan, som han pröft-
vade lämpligt, för att förfölja den fientliga flottiljen, som skulle
attackeras hvar helst den påträffades. Cederström skulle föra
befälet öfver eskadern och Wirsén öfver kanonsluparna. Nu,
tyckte han nämligen, skulle skärgårdsflottan få se, hur litet
den dugde till på egen hand utan den stora flottans hjälp. !

i G. af Klint, Underrättelser rörande krigsoperationerna mot Norge år
1814, manuskript i K. K. A.; Gustaf af Klint, Berättelse om svenska flottans
deltagande i campagnen 1814, manuskript i K. K. A.; C. J. A. Skogman, Min-
nesteckning öfver Gustaf af Klint; N. A. Larsen, Fra Aaret 1814; bref till
Puke m. fl. i H. M:t konungens privatarkiv; Gyldenstolpes journal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigno1814/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free