Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först efter middagen blef konventionen ratificerad. Till
Essens högkvarter kom underrättelsen därom kl. 5,30 e. m. och
till Boije först under natten till den 16.1 Kriget i Norge 1814
var därmed slut, då, såsom bekant är, stilleståndet snart där-
efter öfvergick till fred och union.
Enligt stilleståndsfördraget skulle de norska nationella rege-
mentena imom två dagar efter fördragets afslutande hemförlof-
vas och at de värfvade endast artilleriet och fotfolket hållas
under vapen. ? Af svenska arméen åter skulle tvenne fördel-
ningar stanna kvar i landet och de öfriga trupperna »sa fort
sig göra lät» återvända till hemlandet. Hvarken svenska eller
norska trupper skulle, så länge stortinget varade, få komma
Kristiania närmare än tre mil. Kronprinsen bestämde nu för-
delningarnas sammanlagda styrka till 15,000 man, samt att den
ena fördelningen skulle förläggas i trakten kring Fredriksstad.
den andra i trakten af Fredrikshald, med en brigad af den se-
nare framskjuten till Onstadsund. Hela styrkan skulle stå un-
der Essens öfverbefäl.? ”
Man hade på svenska sidan hoppats i det längsta, att Fred-
rikssten skulle falla. Suremain hade rapporterat vid middags-
tiden, att han under natten mellan kl. 1 och 2 låtit allarmera
hela garnisonen genom en falsk attack på södra och östra sidan,
därvid lifgrenadierbataljonen en lång stund växlat skott med
nedersta vedettkedjan, och först då fästningens kanoner börjat
deltaga i elden, retirerat. Reträtten hade skett i god ordning
utan att man lidit någon förlust. Under tiden hade Suremain låtit
kronprinsens namn. Gahn skulle om möjligt poussera till Eidskog. — Kanhända
var Brocks förtjänst icke heller så stor, som Rée uppgifver. Kanhända medförde
han en bestimd instruktion af statsrådet och de norska generalerna att icke gifva
efter, hvilket öfverensstämmer med Björnstjernas och Skjöldebrands åsikt. Gylden-
stolpe skrifver också i sin journal: »Den svage och nu alldeles förvirrade prins
Kristian samtyckte till allt. men statsrådet har formligen protesterat däremot (om
demarkationsliniens framflyttande) och yttrat, att om kronprinsen insisterade
häruppå, vore det att förödmjuka norska arméen, som ej kunde lämna en fördel-
aktig position utan att vara attackerad, förmodande statsrådet, att detta ej kunde
vara kronprinsens afsikt emot en armé, som han skulle själf en dag kommendera.»
1! Boije svarade den 16, att han från säker källa fått veta, att det rådde
starkt missnöje bland de norska trupperna på andra sidan Glommen och mycken
»inquiétude». att de skulle attackeras, af hvilken anledning de haft flera falska
allerter.
2? Detta hade varit meningen från början. I hastigheten hade man emeller-
tid upptagit Akershus skarpskytteregemente bland de värfvade men uteglömt
Norska jägarkåren.
3 På det att beväringsmanskapet så fort som möjligt måtte kunna hemför-
lofvas, fingo dessa två fördelningar ett större antal regementen, än de haft under
kriget, hvilket Mankell sid. 129 oriktigt anser såsom ett groft brott mot kon-
ventionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
