- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
222

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 4 - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 222 — .’

mjuka, djupa snön; -afståndet mellan de båda sablarne var
tio steg. Det’var töväder och dimma, så att man på
trettio steg nästan icke såg någonting. Efter några minuter
var allt färdigt, men ändå dröjde man, och alla voro tysta.

5.

>5Låt oss börja!» sade Dolochov.

»Ja, låt gå!» sade Peter och smålog igen.

Men Denissov gick fram till barrieren och ropade:

»Då de båda motståndarne vägrat att ingå på någon
förlikning, behagade de kanske börja. Fatten pistolerna och.
närmen er till hvarandra när jag säger ’tre’.»

Så ropade han högt: »Ett, tu, tre!» och trädde åt sidan.

Knappast seende hvarandra började de båda
motståndarne avancera mot hvarandra på den upptrampade stigen
och kommo hvarandra allt närmare och närmare. De hade
rättighet att skjuta när de behagade, innan de kommo fram
till- barrieren. Dolochov gick långsamt framåt, utan att
höjapistolen, såg med sina ljusblåa ögon på motståndarens
ansikte. och hånlog. Då kommandoropet »tre» utsädes, gick
Peter raskt framåt, så att han kom utanför den
upptrampade stigen och. vadade genom den djupa snön; han höll
härunder högra armen med pistolen utsträckt framför sig på
ett sådant sätt, att det såg ut, som om han varit rädd att
skada sig själf med pistolen. Med venstra handen sökte
han understödja den högra, ehuru han visste, att detta icke*
var möjligt. Efter att hafva tagit ytterligare sex steg,
kastade Peter en hastig blick på Dolochov, stack in fingret i
bygeln, såsom man hade sagt honom, och tryckte af. Peter
hade icke väntat en så stark smäll, I hvarför han ryckte till
vid skottet, men började så småle öfver, att han låtit skrämma
sig och blef stående stilla. Krutröken, som nu blandade sig;
med dimman, hindrade honom i första, ögonblicket att se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free