Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 8 - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sff|ip
»Har ni icke fått mitt bref?» frågade han. Men utan
att vänta på hennes svar — och hon var heller icke nu i
stånd att frambringa ett enda ord — gick han jämte
läkaren, som anländt jämte honom, in i slottet.
9.
I sin hvita dräkt låg den lijila furstinnan stilla och tyst.
Plågorna hade gifvit med sig. Hennes svarta hår ringlade
sig öfver hennes upphettade kinder, och kring den lilla röda
munnen spelade ett smärtsamt leende.
Furst Andrei kom in och stannade vid fotändan af
den soffa, hvarpå hon låg. Hennes glänsande ögon med
det barnsliga uttrycket stirrade skrämda och oroliga på
honom, som ville de säga: »Jag håller af er alla och har
aldrig gjort någon något ondt. Hvarför måste jag då lida
så svåra plågor? Ack, så hjälpen mig då!»
Hon såg sin man, men kunde icke få klart för sig,
huru det kom sig, att han nu var där. Han gick fram till
henne och kysste henne på pannan.
»Min lilla engel», sade han, ett namn, som han aldrig
förr hade gifvit henne, »Gud är barmhärtig!»
Hon var icke förvånad öfver, att han hade kommit, ja,
hon begrep icke en gång, att han var hos henne.
Nu började plågorna på nytt, och barnmorskan rådde
furst Andrei att lemna rummet. Han lade sig i rummet
utanför och lyssnade. Ur hans hustrus rum kom en kvinna,
som såg förvirrad ut, när fursten såg på henne. Han slog
händerna för ansiktet och satt så en stund.
Klagande, stönande läten hördes genom dörren; han
steg upp, gick fram till den och ämnade öppna den, men
den hölls igen inifrån, och en förskrämd röst hördes säga:
»Ingen får komma in!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
