Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 14 - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~ 257 ~
»Det har du rätt i», instämde Rostov.
»När ämnar min herr grefve inlösa sin förbindelse till
mig?»
Rostov ryckte till och drog Dolochov med sig in i ett
annat rum.
»Jag kan icke genast betala dig allt, men du tar väl
en vexel af mig?» sade han.
»Hör du, Rostov», sade Dolochov, bristande i skratt
och seende honom rakt in i ögonen, »du känner väl
ordspråket: ’tur i kärlek, otur i spel’. Din kusin är kär i dig
— jag vet det.»
»Din kusin», ämnade Dolochov fortsätta, men Nikolai
afbröt honom.
»Hvad har min kusin att göra med det här?» skrek
han ursinnig.
»Så! — När kan jag få pengarne?»
»I morgon!» ropade Rostov och lemnade rummet.
IB.
Att i obesvärad ton uttala detta »i morgon» var lätt,
men att komma hem och träffa syster, broder, fader och
moder, och bikta för dem och bedja om mera penningar,
trots det gifna hedersordet, det var svårt.
Man hade kommit hem från teatern, superat och satt
nu tillsammans i en salong i Rostovska huset. Genast
Nikolai kom in i rummet, kände han en förnimmelse af denna
angenäma, poetiska stämning, som denna vinter rådde i
huset. I ljusblåa klädningar, som de burit på teatern och som
klädde dem väl, stodo Sonja och Natascha vid klaveret, Vera
och en herre spelade schack, och grefvinnan satt och lade
patience. Med strålande ögon och håret stående rakt på
ända satt Denissov vid klaveret och sjöng med sin något
tunna och hesa röst en sång, »Hexan», som han själf hade
Krig och fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
