- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
282

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 3 - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- — "282 —

och sök icke sällheten i lidelsen, utan i edert eget hjärta.
Ty sällhetens källa finnes icke utom, utan inom oss.»

Och Peter kände redan denna heliga källa välla upp
inom sig, fyllande hans hjärta med ljufliga känslor.

4.

Talaren aflägsnade sig, och i hans ställe kom, såsom
Peter kunde höra på rösten, hans fadder Villarski in i det
halfmörka rummet. Äfven denne frågade honom, om det
var hans fasta beslut att fullgöra allt, hvartill Peter svarade
ett bestämdt »ja».

Med blottadt bröst och med osäkra steg för den
glappande toffelns skull måste Peter nu framåt genom en
vind-lande gång, företrädd af Villarski, som höll en värja riktad
mot hans bröst. Så anlände de till en hvälfd port, vid
hvilken de stannade. Villarski hostade, några hammarslag
hördes till svar, och porten öppnades för dem. En basröst
frågade Peter, på hvilken ögonen ännu voro förbundna,
hvem han var samt hvarest och när han var född.

Sedan han svarat härpå, leddes han vidare, och under
vägen sade man honom allehanda om lifvets mödor och
besvär, om den heliga vänskapen, om världsbyggmästaren, om
tålighet i mödor och faror; härunder kallade man honom
än en seende, än en vakande eller bedjande, och orden
åtföljdes af àllehanda buller, som tycktes frambringas genom
hammare och värjor.

Nu fattade man hans högra hand och lade något i
den, och han befalldes att med den venstra hålla en cirkel,
att upprepa de ord, som en af de närvarande förestafvade
honom, och därmed aflägga ed att iakttaga ordens
föreskrifter. Härpå släcktes ljusen, spritlågor antändes, såsom
Peter kände på lukten, och man sade honom, att det
ljus, han skulle komma att se, vore det lilla ljuset. Sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free