Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 299 —
ett ställe kommo bönderna med salt och bröd, bärande med
sig i tåget bilderna af Petrus och Paulus, och bådo om
till-låtelse att till hans ära få i kyrkan helga ett altare åt hans
skyddsängel. På andra ställen mottogs han af kvinnorna
och barnen, som tackade honom för att de blifvit befriade
från arbetet. Åter på ett annat ställe kom presten samt
skolungdomen honom till mötes och tackade för den af
Peter upprättade skolan. På alla gods såg Peter byggnader
som stodo under arbete eller redan voro färdiga och hvilka
voro afsedda till skolor, sjukhus o. s. v. Öfverallt hade
dagsverksskyldigheten förminskats, och han mottog rörd
tacksamhetsbetygelser af bondedeputationer.
Men han visste icke, att där hvarest man bjöd honom
salt och hröd och hvarest man ville helga ett altare åt hans
skyddshelgon, var en handelsby med årlig marknad och att
storgubbarne i byn redan länge hade tänkt uppföra ett nytt
altare, men att däremot de öfriga bönderna lefde i det
största elände. Vidare visste han ingenting om, att kvinnor
och barn nu måste utföra ännu tyngre arbeten till följd af
hans befallning att de icke finge användas till
dagsverkstjänst på godsen. Likaså visste han icke, att presten, som
tog emot honom, med hårdhet utpressade sin stora lön af
bönderna och att dessa endast med den största motvilja till
honom hade öfverlemnat sina barn. Han visste också icke,
att de nya byggnaderna, som enligt hans plan skulle
uppföras af fria arbetare, byggdes af underhafvande, som voro
skyldige att göra dagsverken åt godsen. Emedan han icke
visste allt detta, var det helt naturligt, att Peter var alldeles
förtjust öfver sin resa och kom helt tillbaka till den
filosofiska stämning, hvari han hade lemnat Petersburg, och att
" han därför också skref de mest entusiastiska bref till logens
stormästare.
»Hvad det är lätt att uträtta så mycket godt!» tänkte
Peter, »men huru litet man tänker på att göra det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
