Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3°6 —
angår. Men emellertid lefver hvar och en efter sin art; du
har lefvat för dig själf och säger, att du nästan förspillt ditt
lif och icke känt någon lycka förr än du börjat lefva för
andra. Jag däremot har en alldeles motsatt erfarenhet. Jag
har lefvat för äran, — men hvad är då äran? Den är ju
just den där kärleken till andra, önskan att göra någonting
för dem, önskan att erhålla deras lofprisande. Så har jag
då lefvat för andra och förspillt icke nästan mitt halfva, utan
hela mitt lif. Endast från den tid jag började lefva för mig
själf, har jag blifvit lugnare.»
»Men huru skall man göra för att lefva för sig själf?»
frågade Peter. »Ni har ju en son, fader och syster.»
»Visserligen!» sade furst Andrei. »Men det där talet
om nästan, som man får höra af sådana som dig och min
syster, det är just det, som är den förnämsta källan till alla
villfarelser och alla olyckor. Det är ju bonden nu, som är
din nästa och som du vill lyckliggöra.»
Härvid såg fursten på Peter med en spefullt utmanande
blick, som retade denne.
»Ni skämtar», sade Peter, allt mer ifrig. »Hvilka
olyckor och villfarelser kunna väl komma af det? Det är
visserligen mycket litet jag hittills uträttat, och detta lilla är
mycket bristfälligt, men jag känner dock en liflig maning i mitt
inre att göra det goda. Har jag icke också gjort något?
Hvad ondt kan det vara i att om saliggörande trosläror, om
det kommande lifvet, om straff och lön undervisa så
eländiga varelser som våra bönder, hvilka ju ändå äro af samma
kött och blod som vi, men som sakna riktiga begrepp om
Gud och sanningen och lefva och dö under förrättande af
tomma ceremonier och upprabblandet af tanklösa böner?
Huru kan man säga, att det är något ondt, om jag bringar
hjälp åt de sjuke, som skulle hafva dött utan denna hjälp?
Och är dët icke en påtaglig, ©tvifvelaktig välsignelse, att jag
förskaffar några ögonblicks hvila åt bonden och hans hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
