- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
353

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 353 —

»Men ska’ du då inte gå och lägga dig?» frågade en
annan stämma.

»Nej, jag kan inte sofva nu . . . det är omöjligt! Snälla
Sonja, bara en gång till!»

Furst Andrei hörde de båda flickorna med dämpad
röst stämma upp en sång, en serenad eller en folkvisa eller
hvad det kunde vara. När de slutat, sade Sonja:

»Ja, det är förtjusande vackert månsken ... men kom
och lägg dig nu.»

»Nej, gå du . . . jag kan inte somna än.»

Han hörde, huru en klädning frasade och huru någon
drog några djupa andetag —- den som satt kvar i fönstret
måtte ha lutat sig ut för att bättre kunna inandas den
friska nattluften. Furst Andrei satt orörligt tyst, för att icke
förråda sin ofrivilliga närvaro.

»Sonja, Sonja», hviskade åter Natalia, »huru tycker du
man skall kunna sofva nu? Kan du då inte komma hit
och se, huru förtjusande vackert det är! Men så vakna
då, Sonja! Det har aldrig varit en så förtjusande natt, nej
aldrig, aldrig!» Den andra rösten mumlade något inifrån
rummet, som fursten icke kunde uppfatta. »Nej, kom hit
och se på månen!» återtog Natalia; »kom, lilla raringen,
lilla dufvan min! . . . Ställ dig på tåspetsarne.och håll ihop
knäna ... om vi smala ihop oss, kan vi få rum här båda
två . . . ser du, så här!»

»Nej, akta dig ... du kan falla ner!»

Det hördes, som om de bådà flickorna brottades; med
hvarandra, och så hördes åter Sonja säga i misslynt ton:

»Vet du, att klockan går på tre?»

»Ack, du förstör ju hela nöjet för mig! Gå din väg!»

Det var nu tyst en stund, men furst Andrei kunde på
suckarne och prasslet höra, att ännu någon satt kvar i det
öppna fönstret.

»Nej, nu är jag väl tvungen att gå och lägga mig»,

Krig och fred. 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free