- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
362

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 362 -

och till och med ambassadörerna själfva anförtrodde henne
diplomatiska hemligheter, så att Helena i vissa afseenden
utgjorde en faktor, som måste medtagas i beräkningarna.

Peter, som visste, att hon var ganska inskränkt, tog
med en sällsam känsla af förvåning del i dessa
mottagningar och dinéer. I denna krets, där man talade om
politik, poesi och filosofi, hade han samma känsla som en
trollkonstnär, som hvarje ögonblick befarar, att ett afslöjande skall
ega rum. Men bedrägeriet blef icke upptäckt, kanhända just
därför att dumhet var erforderlig för att vara värdinna i ett
sådant sällskap eller emedan de bedragne själfva funno ett
nöje däri. Snart var hennes anseende som. »en förtjusande,
snillrik dam» så befäst, att hon kunde säga de värsta
dumheter och ändå försätta alla sina åhörare i förtjusning, då
hvar och en sökte i dem en djup andemening, hvarom han
själf icke hade någon aning.

Peter var den mest lämplige äkta man för denna
glänsande världsdam. Han var just det tankspridda original,
som icke störde någon och långt ifrån att förderfva intrycket
af den höga tonen i hans hustrus salong snarare genom
kontrasten mellan honom och hennes förnäma uppträdande
tjänade henne som en lämplig bakgrund. Under de förflutna
två åren hade Peter genom sitt beständiga, ifriga sysslande
med andliga intressen, genom sitt uppriktiga förakt för allt
annat tillegnat sig en ton af maklig, vänlig likgiltighet, som
man icke med konst kan förvärfva sig och därför ofrivilligt
inger vördnad. Han trädde in i sin hustrus salong som på
en teater, han kände alla och var lika främmande för dem
alla. Ibland hände dock ätt han tog del i ett samtal, som
intresserade honom, och utan att fråga efter, om herrar
diplomater voro närvarande eller icke, uttalade han härvid öppet
sin mening, som ibland betänkligt stod i strid med den
herskande tonen. Men den allmänna meningen om den orginelle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free